torsdag 1 april 2010

Oskar Linnros lämnar Snook och går sin egen väg

Från hiphop till nostalgisk pop om Sundbyberg. Den ena halvan av Snook, Oskar Linnros, släpper eget, och drömmer om ännu en Grammis. Snook dominerade under 2006 men efter det har det varit rätt så tyst om dem.

Oskar förklarar att hans tystnad inte betytt att han varit overksam.
- Tvärt om! Jag har gjort två singlar till Petter, startat upp Maskinen, skrivit och producerat hela Veronica Maggios "Och vinnaren är..." och nu senast varit inblandad i Fibes! Oh! Fibes senaste släpp. Under de senaste 18 månaderna har jag jobbat väldigt isolerat med min solodebut.

I den nya singeln sjunger han ”Åh Sundbyberg, jag var tolv och jag bröt för att göra dig stolt/…/Vi blir aldrig som dom från stan”, Oskar, som nu hunnit bli 26 år, berättar om sin uppväxt i Sundbyberg, som förändrats mycket sen hans barndom.
- Jag tror att alla ser sin uppväxt i ett rosa skimmer och lätt glorifierar barn- och tonårstiden. Så även jag. Jag har bara vackra minnen kvar. Jag föddes i Ursvik. Där pallade jag äpplen och lekte i skogen. Sen skildes mina föräldrar och jag flyttade till min mamma i Rissne där jag började skolan. Efter det flyttade vi till Ör och då ville jag bli cool. Jag och min kompis Micke gick runt och brände ner telefonkiosker och lyssnade på Wu-Tang Clan. Det var den bästa tiden i mitt liv, i högstadiet. Och det är där "Ack, Sundbyberg" gör nedslag rent tidsmässigt. Men Sumpan har blivit hårdare, det märker jag när hälsar på mina polare.
Jag har många vänner från stan, som ser Sundbyberg som "ghettot", ett farligt ställe på blåa linjen som är fyllt av kriminella.
- Jag gick i gymnasiet vid Odenplan. Jag minns att jag skulle ha "herrmiddag" för ett gäng klasskompisar från stan. Alla kom i taxi, för att de var rädda att bli rånade, haha. Men jag hade i och för sig fördomar gentemot dem också.

Debutalbumet med Snook hette ”Vi vet inte vart vi ska, men vi ska komma dit” och släpptes i maj 2004. Skivan blev en av årets mest omtalade i Sverige. Albumet blev älskat.
Som jag minns det så small det bara plötsligt till och alla gick runt och sjöng på ”Mister Cool”.
- Hur ser dina mål ut nu jämfört med då?

- Varenda framgång jag har haft, har jag jobbat extremt hårt för. Även inför Snooks första släpp. Ingenting händer över en natt, även om det kan se ut så utifrån. Mina mål blir så klart större för varje år. Just nu är mitt mål att färdigställa min skiva och ännu en Grammis skulle sitta fint. Förra året hade jag sex nomineringar, men fick noll. Så det är väl ett mål.

- Är Snook-eran slut nu? Tror du att ni kommer att göra musik någon gång tillsammans igen?
- Vi har inte varit aktiva som grupp överhuvudtaget sedan årsskiftet 2006-2007, förutom något enstaka strögig. Så den eran tog slut redan då för min och Daniels del. Däremot kan jag inte svara på om vi någonsin kommer ses i studion igen. Men vi är fortfarande polare och jag har stor respekt för honom som kreatör.

Snook var en hip-hop grupp. Nu går Oskars musik i popens spår istället. Han förklarar att det inte är 50 cent som hörs ur högtalarna hemma hos honom i Birkastan.
- Beatles, Todd Rundgren, Bill Withers och Hall & Oates har rullat hela kvällen i iTunes. Sen jag var runt 15 har jag sällan lyssnat på musik gjord efter 1976. Det är ingen principsak, utan faller sig naturligt. Men eftersom jag i regel själv gör en låt-skiss om dagen, lyssnar jag även mycket på de dem.

Debutalbumet som soloartist kommer i vår. Innan dess händer det extremt mycket framöver för Oskar.
- Jag ska göra videos, spela live, göra intervjuer, göra färdig plattan som kommer i maj, försöka hinna jobba lite i Los Angeles och helst hinna sälja min lägenhet. Och då menar jag de närmsta tre veckorna!

Avslutningsvis frågar jag Oskar vad han helst gör på en ledig dag. Det är inga kändis-vanor han berättar om, utan helt vanliga sysslor. För en helt vanlig kille från Sumpan.
- Då är jag bakfull och har ångest över att jag inte är i studion, hehe. Skämt å sido, jag försöker träffa min älskade mormor när jag har tid över. Jag gillar även att klubba, sticka och att byta Spotify-listor med mina vänner.

Mira Johansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar