Ateljén jag stiger in i doftar en blandning av tusch och kaffe, alltså en speciell, men väldigt mysig doft. Den passar till miljön i det lilla seriekontoret. Det är helt tyst, tills jag plötsligt hör ett klirr följt av ett skarpt ”SATAN, inte igen!”
En kort stund senare kommer serietecknaren Lina Neidestam ut med rödrosiga kinder, en trasa i ena handen och några trasiga porslinsskärvor i den andra. Trots att hon nyss spillt kaffe över hela sitt tangentbord hälsar hon med ett brett leende och säger:
- Det här är tredje gången det händer på en månad. Jag förstår inte vad det är med mina fingrar! Konstigt nog funkar tangentbordet fortfarande, men det plaskar och luktar fikarum varje gång jag skriver.
Jag skrattar och vi sätter oss vid ett litet bord och en kopp kaffe senare kan intervjun börja. Lina berättar att hon tecknat sedan barnsben, att det var ett sätt för henne att bearbeta tillvaron på ändlösa familjesemestrar, i familjens lilla segelbåt.
Den första serien hon gjorde handlade om en skelettfamilj som bodde i ett skelettsamhälle under en kyrkogård. Hon lät fantasin flöda och hennes föräldrar blev förvånade över hennes talang. Tecknandet utvecklades och när Lina var 15 fick hon jobb på länstidningen i Södertälje, där hon skrev olika krönikor och musikreportage som hon senare började illustrera till.
- Det såg för jävligt ut i början. Jag förstår inte att de lät mig publicera dem, men det har ju varit jätteviktigt att få pröva sig fram. Jag började rita serier på riktigt när jag kom in på serieskolan i Malmö förra hösten. Jag ansökte med serier som handlade om mitt depraverade liv utan mål och mening, och kom in, ha, ha. Det var bara figurer som satt och hängde och drack öl. Totala Rocky-plagiat.
Sedan Lina kom in på skolan har hon bland annat blivit publicerad i en rad tidningar, börjat samarbeta med seriekollektivet Polly Darton, varit seriefröken på skolor och skapat serien Zelda som gått i Metro och Nemi.
Boken Zelda debuterade hon med hösten 2009, och i den får vi följa den egocentrerade feministen Zelda i ett antal seriestrippar. Några kanske känner igen denna kedjerökande brud från tidningen Nemi, men enligt Lina är Zelda smartare och vassare än Nemi någonsin varit, och skulle fnysa åt hennes trådsmala midja och välrakade ben.
- Zelda är något av en feministisk seriehjälte, samtidigt som hon driver med hejdlöst med allt som har med genusvetenskap och jämlikhet att göra. Hon är dominant och upprorisk. Sedan faller hon åt synden ganska ofta, vilket gör henne mänsklig.
Utan att jag ens frågat, förklarar Lina att Zelda inte är en tjejkopia av Martin Kellermans seriefigur Rocky. Svaret på frågan sitter i benmärgen eftersom hon alltid får frågan i intervjuer.
-Zelda kommer inte fika och hänga lika mycket som Rocky, hon kommer vara ute och röra på sig mycket mer.
Så vi kan få se Zelda på till exempel Melodifestivalen, Fröken Sverige och Let’s Dance?
- Ja, hon kanske kommer att bli ditsläpad. Hennes personlighet är att hon är väldigt idealistisk men hon har svårt att leva upp till sina egna förväntningar.
Vad skulle Rocky göra om han träffade på Zelda i en serie?
- Han skulle tycka att hon var skitjobbig. Det finns redan en Zelda i hans serie, och det är en jättefet gås med jättestora dreads som är rabiat.
När Lina pratar om Zelda verkar det nästan som hon pratar om en mycket nära vän. Hon har blivit en stor del av hennes liv och att hon får ut mycket aggressioner genom serien. Hon tycker det är synd att Zelda inte kan vara med henne som en nära väninna när hon gör saker hon uppskattar, som att skriva, elda, och fika.
- Elda? Tänker du nog nu, men ja, jag älskar det. Jag älskar att sitta och titta in i eldens flammande orangeröda låga och känna värmen mot ansiktet. Jag kan nästan bli religiös av det. Förra sommarn när jag hade fått i mig ett antal öl och jag och mina kompisar satt och eldade på långholmen, snubblade jag och mitt hår flög i vinden. Helt plötsligt kände jag att det luktade brända popcorn. Men det var inga popcorn, det var ett antal av mina långa hårstrån som hamnat i elden, och det var några tursamma centimeter från att jag skulle eldat upp hela mitt hår, inklusive mig själv!
Klumpig verkar vara ett ord som beskriver Lina bra. Klumpig, intensiv och öppen
- Ibland är jag lite för öppen, litar på folk jag inte borde och får ta konsekvenserna. Men det var mer när jag var yngre. Nu har jag lärt mig att stanna upp och tänka innan jag agerar och öppnar munnen.
En sak man inte tror när man tittar på Lina, med sina söta rådjursögon, är att hon just nu håller på med ett projekt som ligger henne varmt om hjärtat: en feministisk sexbok som heter Maran.
- När jag var 10 år hälsade vi på släkten i Arvika och jag rymde iväg och köpte mitt livs första Pyton-tidning. Av någon anledning så var det extremt inspirerande för en tioårig flicka att läsa om bajs och utlösningar, och följande år ritade så mycket snusk att jag blev tvungen att gömma mig i bastun för att skydda familjen mot min sexgalna ritklåda. I Maran kommer jag att återvända till denna 10-åring, fast denna gång med 24-åringens genusperspektiv, stålstift och anatomiska kunskaper. Och jag slipper rita i bastun.
Hon fortsätter:
- Sex antyds överallt men visas nästan aldrig. Det är följden av att leva i en översexualiserad tid, som samtidigt är kyskt moraliserande. De feministiska serierna breddar publiken för porr. Det är lättare att köpa en humoristisk snuskserie, som dessutom är feministisk, än att köpa en feministisk porrfilm.
Hur är det ställt med tjejer och serier nuförtiden?
- Det är klart bättre än det har varit! Serier är tidskrävande och dessutom är det en del av en nördkultur. Tjejer har inte riktigt blivit uppfostrade till att våga vara nördiga. Vi är ofta alldeles för måna om att hålla fasaden, vara duktiga, ambitiösa, snygga och bra.
Vi vill inte vara insnöade och inkompetenta. För att vara en bra serietecknare måste du våga gå in i dina svarta sidor, få känslor av misslyckande och ofullkomligheter. Det har inte varit accepterat för tjejer att få vara sådana tidigare, men nu har det öppnat upp så det är mer okej, och det tycker jag är skitkul!
Josefin Söderberg Talebi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar