Hur det kommer det sig att det känns som att alla bara kollar på dig?

Jag kliver på bussen som går till Gullmarsplan. Bussen är fullproppad av en massa stressande människor som står och tampar på stället för att snabbt komma av bussen och försöka komma hem tidigare från jobbet.

Lukten är instängd med ångor av handsprit som tränger in och sticks i min näsa. Jag känner blickar från alla håll. Jag tror nog att alla någon gång har upplevt det jag upplevde den här dagen. Att alla stirrar på en som om man skulle ha något konstigt i ansiktet eller som om man skulle ha något konstigt på sig.

Jag tar en snabb titt i bussens stora fönster för att konstatera att jag inte har något konstigt på mig eller att håret ligger fel, för det skulle vara lite pinsamt. När jag väl satt mig till rätta i det blå men hårda sätet upptäcker jag att personen mitt emot sitter och småglor på mig. I hopp om att få bort hennes granskande blick tittar jag tillbaka för att visa att jag inte gillar det.

Jag vet inte vart jag ska fästa blicken för att undvika hennes och alla andras granskande blickar som riktats mot mig. Jag gör ett försök genom att kolla ut genom det genomskinliga men ändå smutsiga fönster som reflekterar min spegelbild och alla andras på bussen.

Personen kollar genast bort för en sekund. När jag vänt bort ansiktet känner jag hennes blick komma tillbaka till samma position som innan. Jag tar snabbt upp mobilen från jackfickan för att koncentrera mig på någonting annat. Under hela resan är det alltid någon som glor och jag kan inte låta bli att glo tillbaka för att få bort deras iakttagna blickar.

Varför måste folk glo? Är det för att man har något konstigt på sig eller är det för att man ser annorlunda ut? Jag har länge funderar på detta men jag har hittills inte kommit på en bra förklaring till varför. Är det för de har fastnat med blicken efter en hel dags arbete framför en stor dataskärm och med tom blick inte vet vad de egentligen tittar på?

Nicole Granlund