Det är en konst att statusuppdatera

En av de största trenderna just nu är att med ett begränsat antal tecken berätta för världen vad man gör i ett visst ögonblick. Det anses numera fullt normalt att registrera sig på en sida och lägga till alla som någonsin ingått i ens bekantskapskrets, för att sedan både uppdatera andra och sig själv om vad som pågår ute i världen.

Visst låter det enkelt? Men så sitter du där igen och har inte uppdaterat din status på ett par dagar och behovet växer. Du skriver hastigt ner en rad om något du gjort, glömt, borde göra eller drömmer om, men raderar orden lika snabbt. För det är en konst att statusuppdatera - något som kräver mer än ett impulsivt fingrande på tangentbordet. Du vill inte avslöja för mycket men ändå väcka intresse och din status känns stundvis lika viktig som dagens löpsedel eller en mycket betydande rubrik till den senaste världsnyheten.

Du registrerar dig på Facebook med inställningen att det är en ”kul grej” men är snart fast i träsket av statusuppdateringar, bilduppladdningar och vänförfrågningar. Omedvetet värderar du dina senaste tankar, handlingar och gärningar till vad som är av högst rang och bäst statusmaterial, och grubblar sedan länge och väl över hur du med ett begränsat antal tecken ska kunna formulera detta i ditt statusfält. För det ingår numera i vårt levnadsmönster att dagligen besöka Facebook. Du vaknar, äter frukost framför Facebook, beger dig till skolan och passar på att kolla Facebook i mobilen. Du sitter uttråkad på lektion och överväger att skriva något om det i ditt statusfält, men avvaktar. Du blir serverad den märkligaste måltiden under lunchrasten och statusuppdateringen är ett faktum. Och så fortsätter det. Det har nästintill blivit en besatthet att titt som tätt, via Facebook, bekräfta att man fortfarande lever.

Men vad är egentligen syftet med dessa många gånger helt oförståeliga kortfattade och privata texter? Handlar det om ett behov att få bekräftelse? BekrŠftelse som yttrar sig i antalet nya händelser som flaggas i rött vid nästa inloggning. Hur många som har gillat, eller bättre upp, kommenterat din senaste uppdatering. Vad är vitsen med detta ständiga uppdateringsbehov i cybervärlden om det inte vore jakten på bekräftelse?

Facebook har blivit som en tillflyktsort från verkligheten och ”landet lagom”. Landet där du inte får sticka ut, vara i vägen, eller tro att du är någon. Du knappar in dina inloggningsuppgifter och plötsligt har du din chans att stråla, du och de 400 miljoner andra användarna runt om i världen. Alla får plats och alla syns, såvida du inte blivit ”dold” av dina vänner och inte längre dyker upp i listan av senaste historik. Alla har vi ju någon i vänlistan med de mest ointressanta uppdateringarna, som delar med sig av allt ifrån hur bra de nya gardinerna passar i köksfönstret till hur skönt det ska bli med helg och hur gott kaffe är. Nej, utger du dig inte att vara en spännande person försvinner du på ett klick.

Och där har vi det igen: Det är en konst att statusuppdatera.

Madeleine Fransson